Spillkråka samlar skogens kvinnor

Sverige har 130 000 kvinnliga skogsägare. De äger lika mycket skog som svenska staten, 20 procent. 300 av dem är med i föreningen Spillkråkan som har fyllt tio år. Vi ringde en av grundarna Beverly Bjerke.

Varför har ni en förening för bara kvinnliga skogsägare?

– Därför att männens dominans inom skogsbruket fortfarande är stor. Kvinnor behöver ett eget forum för nya tankar och idéer.

Hur startade ni?

– Skogsstyrelsen hade ett seminarium i Vaxholm 1998 för kvinnliga skogsägare om miljövänligt skogsbruk. Det blev så poppis att de fick köra det två extra gånger. Vi knöt kontakter och bestämde oss för att starta en förening.

Är det något speciellt med att vara kvinna och skogsägare?

– Nej, men vi befinner oss på ett traditionellt manligt område och har haft svårt att bli framsläppta. I stort har vi samma intressen som manliga skogsägare. Men vi tycks vara lite mer intresserade av miljöfrågor och långsiktighet och funderar kanske mer på barn och barnbarn. Det gör förstås många män också, men män i grupp tillåter inte varandra att ägna sig så mycket åt detta, utan det blir mer prat om kubik och sådant.

Hur vet du det?

– Jag tycker att jag märkt det. Det finns dessutom en bok som SLU-forskaren Gun Lidestav skrivit som heter ”Kvinna och skogsägare”. Hennes forskning visar att det finns en större öppenhet för det miljömässiga hos kvinnliga skogsägare. Sedan boken kom ut har hela skogsbruket blivit mer uthålligt så skillnaderna kanske har minskat.

Är det inte så att många kvinnor inte vill ägna sig åt skogen utan hellre säger ”Du får prata med Lasse.”?

– Jo, det finns många kvinnor som tänker att det är inte min bit, det där får mannen ta hand om. Jag har sett det på seminarier också. Ägaren, kvinnan, kommer inte på seminariet utan skickar maken som representant.

Varför är det så?

– Gamla traditioner hänger kvar. Förr var det ju tungt i skogen. Men i dag är det få skogsägare som går ut och hugger sina egna träd, utan man tar in en skördare, man tar hjälp av entreprenörer. Det blir ett företag som en kvinna kan sköta precis lika bra som en man.

Var finns din skog?

– Jag har 150 hektar Västerbotten, i Vännäs kommun.

Hur blev du skogsägare?

– Jag jobbade som miljöoch hälsoskyddsinspektör i Nynäshamn kommun och i jobbet fick jag gå utbildningar om skogbruk. Jag blev så intresserad att jag tog en kurs på 20 poäng skogsskötsel på Umeå universitet. När min far dog och jag fick pengar köpte jag skog.

Vad gör ni i Spillkråkan?

– Vi är till för att säkra kvinnors inflytande i svenska skogsnäringen. Vi har en politikgrupp som tittar på vad som sker politiskt. Vi vill skapa större medvetenhet om uthålligt skogsbruk. Det finns ett stort internationellt nätverk som heter ”Women in Forestry” som vi har mycket kontakt med. Vi tipsar om kurser och ordnar seminarier och skogsresor, träffar och utflykter.

Varför namnet?

– På seminariet där vi först träffades återkom föreläsarna flera gånger till spillkråkan som då var en hotad art på grund av skogsbruket.

Det är alltså ingen vanlig enkel kråka?

– Nej, det är en stor svart hackspett med en liten röd fläck på hjässan. Det är en art som är viktig för andra arter och det är Sveriges intelligentaste fågel.

Är den fortfarande hotad?

– Nej, den har kommit igen väldigt starkt.

TEXT: Carina Gerken Christiansen