Från skogsägare till skogsföretagare

Det är tjugo år sedan Maria Westrin Wernström blev skogsägare. 260 hektar i Ångermanland skulle delas med storasyster. Resan till att bli skogsföretagare började på allvar när de tio år senare klöv fastigheten.

För Maria var affärer ingenting nytt. Men skogsbruket med alla dess begrepp och företeelser var en ny värld, en värld som hon snart fyllde med vägbyggen, rotpostförsäljningar, avverkningar, nyckelbiotoper, skogsvård – för att inte tala om skatteplanering, deklarationer och bokföring. De senaste tio åren har hon i rask takt köpt sex skogsfastigheter och sålt två.

–Jag fick kraften från mina förfäder uppe runt Sidensjö och Trehörningsjö. De sålde inte sin skog till skogsbolagen, de startade skogsägarförening, sparbank, sågverk och samfälligheter, företag och föreningar. Kunde de, så kunde väl jag! Ja, det är klart, jag undrade lite hur det skulle gå när jag för några år sedan lånade pengar för att köpa mer skog...

Hon ler och ögonen glittrar.

– Men skogen kan ju vara en gynnsam bransch. Och inte minst: jag hade skaffat mig goda rådgivare! Det är mycket man kan göra så länge man håller sig inom ramarna för vad skogen kan avkasta inom den planeringshorisont man har.

– Min skogsförvaltare har varit min möjliggörare, säger hon och syftar på hur hon fått hjälp att göra affärer som passar just hennes livssituation och ekonomi.

Hon har styckat av en hel ångermanländsk skogsgård för att kunna växa vidare. Nu är hon mitt uppe i sitt senaste skogsförvärv, en dåligt skött fastighet som ska få en nystart. Hennes förvaltare hjälpte henne att reda ut vad det skulle kosta att få fastigheten i skick.

– Jag känner mig trygg med min förvaltare och känner man sig trygg vågar man också vara modig. Att gå vidare med idéer och styra i ny riktning har krävt råd som varit ovärderliga. Det är ju min ekonomi och framtid det handlar om! Kostnaden för professionell rådgivning är mycket liten i förhållande till vinsten.

Maria Westrin Wernström är numera en fullfjädrad skogsföretagare som sköter det mesta av pappersarbetet själv. Men lite hjälp tar hon från vår ekonomikonsult nära sitt hem i Stockholm – som en kvalitetssäkring.

– Då blir jag uppdaterad på skattetekniska förändringar. Vi pratar om hur jag ska planera för årets sista månader så att jag har gjort allting rätt inför årsskiftet och den kommande deklarationen.

Hon söker bästa möjliga avkastning och värdeutveckling. Nödvändiga skötselåtgärder skjuts inte bara på framtiden – det skjuter också intäkter från avverkningarna på framtiden. Besluten om de kommande årens verksamhet fattas utifrån ett budgetmöte.

– En förvaltare måste klara att samordna skogen och ekonomin för att jag som kund ska uppnå bästa resultat, menar Maria. Jag har alltid en uppdaterad plan för både ekonomi och skog som sträcker sig flera år framåt i tiden. Att bara sköta skogen – det är inte skogsförvaltning!

TEXT: Sverker Johansson