God jul! – en kunskapsgåva om trädens (och julgranens) inre liv

Inuti träden finns en obruten vattenpelare, från rötterna ända upp till löven eller barren. När vi kapar träden kommer luft in i systemet, och för att julgranen ska kunna suga vatten effektivt måste luftbubblorna kapas bort så att vattenpelaren blir obruten igen.

Johannes Hanson

Johannes Hanson

– Trädets vatten­system utgörs av en viss typ av celler, xylem, som är program­merade att självdö. Cellinnehållet återanvänds av trädet så att bara cellväggarna återstår, berättar Johannes Hanson, växtfysiolog och forskare på Umeå universitet.

Xylemet staplas ovanpå varandra, och bildar långa rör i stammens mitt där vattnet kan transporteras upp. Systemet är helt luftfritt, vilket gör att när vatten avdunstar från löven eller barren längst upp – så dras vatten upp med en enorm kraft.

– När vattnet sugs upp bildas ett kraftigt undertryck – så rören måste vara oerhört starka, annars skulle de kollapsa, berättar Johannes.

Xylem

Xylem. Källa: Wikipedia

Under vintern stoppas avdunstningen

Under vintern står vattnet inne i träden stilla. Lövträden fäller sina blad, och barrträden stänger sina klyvöppningar. På så sätt stoppas avdunstningen och trädet klarar sig utan vatten under vintermånaderna. Men när man kapar trädet så kommer luft in i rören längst ner, vilket gör att de förlorar förmågan att suga vatten.

Så länge julgranen står kallt klarar den sig bra, men så fort granen kommer in i värmen börjar den vakna till liv och vatten börjar avdunsta från barren, och då är det viktigt att vattenpelaren är obruten så att den kan suga vatten effektivt ur julgransfoten.

– Det räcker med att kapa ett par centimeter, men det ska man göra utomhus och sen sätta den i vatten så fort den kommer inomhus, säger Johannes.

Granar i snö

Foto: Ulrika Lagerlöf

Ring­bark­ning gör att roten svälter ihjäl

Utanför vattensystemet, längre ut mot barken finns ett annat rörsystem – floemet – där socker transporteras ner från barren till rötterna. Allra längst ut sitter barkcellerna som är till för att skydda det livsviktiga floemet.

När ett träd ringbarkas så skadas floemet – och trädet dör då svältdöden, eftersom rötterna inte längre får någon näring.

– Det här är effektivt om man ska ta ner träd som man vet skickar mycket rotskott – som till exempel aspar. Då ringbarkar man dem oftast något år innan de huggs ner, säger Johannes.

I skogsbruket har kronhjortarnas barkgnag orsakat problem eftersom de ringbarkar stora granar, något som kan bli en stor förlust för markägaren i redan uppvuxna granbestånd.

Väggtimmer i genomskärning

Källa: Wikipedia

I års­ringarna ser vi xylemet

Trädet tillverkar under hela sin livstid nytt xylem – alltså nya rör för vattentransport.

– Det är det som utgör årsringarna. På våren gör trädet stora rör för att kunna suga mycket vatten, och det utgör den ljusa delen av årsringen, och på hösten blir rören mindre för att också vara mer fryståliga, vilket blir den mörka delen av årsringen, berättar Johannes.

Inför vintern ökar granen sockerhalten i cellerna, för att sänka fryspunkten. Den har flera andra strategier, där ett exempel är strukturer i cellväggarna som gör det svårare för iskristaller att växa.

Trädets xylem har god förmåga att stå emot minusgrader, men vid extrem kyla så är det stor risk att en del av rören fryser sönder. Något som gör den ständiga nyproduktionen till en central del av trädens överlevnadsstrategi.

Växterna lika avancerade som oss människor

Johannes säger att vi människor ofta underskattar komplexiteten i växterna och deras celler.

– Växterna är lika avancerade som oss människor, de är bara annorlunda.

I medierna har det talats mycket om växter som pratar med varandra. Gör granarna också det?

– Det gör de säkert, men de konverserar inte för konverserandets skull, säger Johannes.

Om en växt blir angripen av ett djur på ena sidan, så kan den exempelvis släppa ut gasformiga ämnen, som andra individer av samma art kan känna av och då aktivera sina försvarssystem.

– Det finns en myt om att giraffer alltid betar akacieträd i motvind, för att akacieträdet är så snabb på att släppa ut bittra ämnen i bladen, när den märker att den blir angripen, berättar Johannes.

Växa – eller försvara sig

Johannes Hanson forskning handlar, något förenklat, om det val som växten ställs inför när den blir angripen – då den måste bestämma sig för om den ska försvara sig eller lägga energi på att växa. Och här kan två individer av samma art, som ställs inför samma situation, göra helt olika val.

– Att det finns den här variationen, inom samma population, är jätteviktigt för att växterna ska fortleva. Hade det inte funnits någon variation då hade alla dött samtidigt när något inträffar, säger Johannes.

Och den genetiska variationen bland växterna är enorm.

– Det kan vara större genetisk variation mellan två aspar än vad det är mellan en människa och en schimpans!

TEXT: Ulrika Lagerlöf

Så sköter du din julgran

  1. Förvara den kallt, så att den förblir inaktiv tills det är dags att klä den.
  2. Kapa några centimeter längst ner – för att få bort luftbubblan i xylemet och skapa en obruten vattenpelare från julgransfoten upp till barren.
  3. Sätt direkt ner den i vatten, samtidigt som du tar in den.
  4. Se till att det aldrig blir tomt i julgransfoten – för då bildas nya luftbubblor och granen dör snabbare! Räkna med att du behöver fylla på med någon liter om dagen om du fått igång vattentransporten någorlunda.
  5. Håll vattnet så rent som möjligt.

Så här svarar Johannes Hanson på frågan om man ska hälla något i vattnet:

– Det brukar sägas att man ska lägga en sockerbit i, men jag tror knappast den gör någon nytta. Granen ska ju inte växa i julgransfoten! Och om man häller saltlösning med kväve och fosfater, som granen gillar, då får du samtidigt en massa tillväxt av andra organismer som kan täppa till vattenrören. Så det viktigaste skulle jag säga är att försöka hålla vattnet rent, men det kan ju vara svårt att byta vattnet utan att skada parketten… Om jag skulle göra ett experiment skulle jag nog ta destillerat vatten, för då växer det så lite organismer som möjligt i julgransfoten!

Om Johannes Hanson:

Titel: Lektor på Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet.

Expert på: Molekylärbiologi.

Forskar på: Backtrav, ett korsblommigt litet ogräs som är släkt med senap och kål. Johannes forskar på en liten molekylär pusselbit i det större system som handlar om växtens förmåga att mäta sin energi när den blir angripen och måste fatta beslutet om den ska försvara sig eller växa. Inom växtfysiologin är det bara Johannes som forskar på det här systemet i Sverige, och internationellt är de cirka 100 forskare i världen.

Bakgrund: Johannes började som fältbiolog och engagerad i miljörörelsen på 90-talet. Han var först intresserad av utvecklingsbiologi, men drogs så småningom till molekylärbiologin. På Uppsala universitet var man först i Sverige med forskning inom molekylärbiologi, och Johannes doktorerade på det som i dag är Evolutionsbiologiskt centrum. Johannes gjorde sin post-doktor i Holland och är sedan 2011 lektor på Umeå universitet.

Bor: i Uppsala, veckopendlar till Umeå.

Tycker om att: "Nu i jul ser jag mest fram emot att vara med familjen!"

Våra tjänster

Vill du prenumerera...

...på vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.

...på Tidningen Skogsvärden?

Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.