Vad kom Skogsutredningen fram till? Här är några av de viktigaste punkterna

Resultatet av Skogsutredningen diskuteras flitigt. Skogssällskapets hållbarhets­chef Karin Fällman Lillqvist sammanfattar det som alla pratar om.

Att i efterhand försöka läsa in sig på Skogsut­redningen och diskussionerna runt den är intressant och minst sagt ganska förvirrande. I stort sett samtliga aktörer är upprörda till den grad att utredaren själv vid ett seminarium uttryckte stor överraskning över hur arbetet kunnat mynna ut i så mycket missnöje.

Det finns dock förslag som de flesta inblandade kan ställa upp på, men i det stora hela kan debatten sammanfattas med att skogsbruksföreträdarna är missnöjda över att äganderätten inte stärkts tillräckligt och naturvårdsorganisationerna är missnöjda med att skyddet av skog inte stärks tillräckligt.

Utredningen landade på 1250 sidor och består av drygt 50 förslag som i en helhet enligt utredaren förväntas bidra till stärkt äganderätt och att Sverige lever upp till sina internationella åtaganden samtidigt som man bidrar till en växande bioekonomi. Utredningen ligger nu på regeringens bord och man kan förvänta sig att den kommer ut på remiss inom kort, men det är långt ifrån säkert.

Man ska komma ihåg att utredaren i första hand är jurist och även om hon har haft både jägmästare och biologer i sitt sekretariat så har mycket fokus lagts på att reda ut de juridiska aspekterna på problemen i svenskt skogsbruk. Det gäller till exempel nyckelbiotoper och tillägg av kunskapskrav i skogsvårdslagen, där har utredningen först och främst utgått från juridiken.

Sammanfattningsvis så är det i dagsläget mycket svårt att se var detta kommer att landa för Skogssällskapet och våra kunder. Utredaren vill att förslagen ska ses som en helhet där det både ställs ytterligare krav på markägare och ökar frivilligheten. Den stora frågan är man dock bara inne och nosar på, dvs var balanspunkten mellan skyddad mark och produktionsmark ska gå. Här hänvisar man till att politiska beslut krävs och med det politiska läge som råder för tillfället kan man ana att det kommer att dröja. En annan sak som är tydlig är att genomförandet av dessa förslag kommer att kosta staten pengar, mycket pengar, och det kommer i slutänden också att bli en prioriteringsfråga. När det gäller kunskapskravet kommer det att ställas högre krav på markägare och oss som förvaltare att ha koll på de naturvärden som finns på fastigheterna. Att nyckelbiotopsregisteringen läggs ner är redan klart, men det betyder inte att skogar med höga värden får avverkas. Däremot återstår det att se hur regelverket ska utformas. Hur nyckelbiotopsbegreppet ska hanteras inom ramen för certifieringen är också ett frågetecken.

Några nedslag i utredningen:

Nyckelbiotoper

Enligt utredningen saknar dagens nyckelbiotopsinventering och registrering laglig grund och bör därför inte utföras, man föreslår istället en ny naturmiljöinventering som objektivt ska beskriva de förhållanden som råder i skogen, detta ska komma skogsägaren till kännedom och kan användas vid utövning av kunskapskravet enligt miljöbalken. Man föreslår också att man ska rensa i befintliga register och databaser så att bara värdena ska finnas kvar men inte den sammanvägda bedömningen (nyckelbiotop/inte nyckelbiotop).

Kunskapskrav

Det förtydligas att miljöbalkens kunskapskrav förväntas gälla även för skogsvårdslagen (SVL), vilket i klartext innebär att markägaren själv förväntas veta vilka naturvärden som finns på fastigheten. Vid en avverkningsanmälan måste markägaren alltså kunna redovisa vilka natur- och kulturvärden som finns och vilka hänsyn som ska tas till dessa. Detta ska inte ses som ett förslag av utredningen utan som en rättelse av en tidigare feltolkning av SVL och miljöbalken. Som en följd av detta föreslås också handläggningstiden för avverkningsanmälan halveras till tre veckor.

Frivilliga formella skydd

Man föreslår att frivillighet ska råda vid skydd skogsmark, dvs att det är markägaren själv som ska erbjuda sin mark för långsiktigt skydd. Ersättningen till markägare föreslås bli skattefri men istället endast uppgå till 100 % av markvärdet, istället för 125 % som i dag. Det läggs även förslag på fler skyddsformer än i dag.

Fjällnära skog

Ett förslag som parterna är genomgående positiva till är att ersättning ska utgå i fjällnära skog då man nekats avverkningstillstånd utan att markägaren som i dag ska behöva stämma staten. Man slår också fast att skogsbruk bör vara pågående markanvändning i de fjällnära skogarna vilket har varit en tvistefråga. Utredningen lyfter även fram de unika värden som finns i Sveriges fjällnära skogar som inte har någon motsvarighet i västra Europa. Därför vill man ta fram ett långsiktigt skydd för ca 500 000 ha sammanhängande fjällnära skog, en del av detta utgör idag frivilliga avsättningar för större markägare samt Sveaskog och fastighetsverket, dessa ska ej ersättas. Däremot föreslås de privata markägarna som finns i området få välja mellan monetär ersättning eller ersättningsmark från Sveaskog.

Övergripande mål och skogsprogrammet

Utredningen hade till uppgift att försöka ena de polariserade krafterna i skogen. Därför föreslås det att det nationella skogsprogrammet ska få en nationell samordnare och flytta ut från regeringskansliet och bli mer politiskt obunden. Vidare vill man ta fram ett nationellt mål för tillväxt i skogen och en bioekonomisk strategi där alla nyttor finns representerade samt ta fram ett nationellt handlingsprogram för biologisk mångfald. Allt detta ska bygga på kunskap, politisk tydlighet och dialog i skogssektorn.