Forskning om skogsbrand för bete och biologisk mångfald

Therese Löfroth, docent vid SLU i Umeå. Foto: Privat

Therese Löfroth, docent vid SLU i Umeå. Foto: Privat

Kan skogsbrand gynna den biologiska mångfalden och samtidigt bidra till en ökad produktion av vilt­ foder som håller nere betesskadorna i den brukade skogen? Den frågan undersöker Therese Löfroth, docent vid SLU i Umeå, i sitt forskningsprojekt som Skogssällskapet har varit med och finansierat.

Berätta om din forskningsstudie!

– Jag har genomfört en studie på tre olika brandfält i Norrbotten. Tolv år efter branden, 2018, mätte vi hur många brandgynnade insekter och svampar som fanns på brandfälten och hur mycket foderarter, som tall, björk, asp och sälg, som växt upp efter branden. Jag tittade också efter spillning och gnag- och bitmärken för att ta reda på om det här var platser där älg gillar att vara.

Vad var målet med projektet?

– Målet var att fastställa skogsbrandens långsiktiga nytta för brandgynnade insekter och som foderproducerande mark för älg och andra växtätare. Älgbete är en stor fråga i skogsbruket, och det jag ville ta reda på var om naturvårdsbränningar både kan gynna den biologiska mångfalden och bidra till en ökad produktion av viltfoder –något som kan göra att betesskadorna minskar i produktionsskogen.

Vad var det mest spännande du upptäckte?

– Först och främst var det väldigt spännande att ha tillgång till tre stora naturliga brandområden, det är ovanligt. Att de brandfält jag studerade dessutom är av samma ålder gör det ännu mer unikt. Sedan var det överraskande att upptäcka att det, så långt som tolv år efter branden, fortfarande fanns kvar många väldigt ovanliga brandberoende arter, till exempel tallkapuschongbagge och den rödlistade kulhalsbocken. Att effekterna av skogsbrand hänger kvar så pass länge var häftigt att se.

På vilket sätt kan din forskning komma skogsägare till nytta?

– Kunskapen om att brand inte bara är dåligt, att det också kan innebära många bra saker både för naturvården och för produktion av viltfoder, tänker jag är något som skogsägare kan ha nytta av. Många skogsägare är ju också jägare, och genom att kunna ge riktlinjer kring hur man kan planera sina naturvårdsbränningar så att den biologiska mångfalden gynnas samtidigt som betesskador i närområdet potentiellt minskas, kan man få en synergieffekt som kan skapa många värden i skogen.

Projektet avslutades i januari – vilka slutsatser har du kunnat dra?

– Jag håller fortfarande på att analysera resultaten, men det jag har kunnat konstatera är att i de områden där det har brunnit som mest skapas de bästa förutsättningarna för både de brandgynnade insekterna och produktionen av foder. Utan konkurrerande vegetation är det lättare för träd att föryngra sig och växa sig frodiga, vilket leder till mycket älgfoder. Platser där det har brunnit mest intensivt verkar vara mest attraktiva för älg. Studierna har också visat att vad som är kort och lång tid varierar mellan olika organismer.

– Skalbaggar reagerar väldigt snabbt vid brand där nya arter tillkommer och byts ut allt eftersom. De brandälskande arterna etablerar sig redan samma år som branden eller året efter och finns kvar fem till tio år, sedan återetableras de arter som fanns innan branden tillsammans med arter som gynnas av de stora mängderna död ved. Vedsvamparna däremot reagerar långsammare och bland dem dominerar de arter som etablerade sig direkt efter branden också efter tolv år. Slutsatsen är att skogsbrand både ger snabba och långsamma effekter och skapar naturvärden som gynnar många olika arter.

Text: Therese Johansson

Vi bidrar till utveckling

Skogssällskapet är en av Sveriges största privata finansiärer av forskning och kunskapsutveckling om skog och naturvård.

Vill du prenumerera...

...på vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.

...på Tidningen Skogsvärden?

Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.