Forskarnas tips för fler och bättre naturhänsyn på hygget

Här är forskarnas tips på fler och bättre naturhänsyn på hygget. Råden bygger på tidigare och på nya rön hämtade från forskningsprogrammet Smart Hänsyn.

Kantzoner

Skog utmed vattendrag gynnar ofta den biologiska mångfalden. En vanlig åtgärd är därför att lämna en träd- eller buskbevuxen zon kring vattendraget.

Forskarnas tips:

  • Ta inte upp hyggen samtidigt på båda sidor om ett vattendrag.
  • Gör kantzonerna särskilt breda där det finns mycket liggande död ved och stenar.
  • Om du vill gynna kärlväxter ska du koncentrera kantzoner till blöta marker där det finns stor artrikedom av kärlväxter.
  • Om du vill gynna landsnäckor och mossor; lämna istället särskilt breda kantzoner på friska, fuktiga marker.
  • Bredden på kantzoner kan variera, men tio meter är för lite för att bevara alla mossor och landsnäckor. För fåglar föreslår norska forskare kantzoner med minst 30 meters bredd.

Högstubbar

En högstubbe är ett träd som kapats på ågra meters höjd av skördaren vid avverkning.  På så sätt skapas nydöd, solbelyst, tående, död ved som är ovanlig i produktionsskogen och som kan nyttjas av många rter av vedlevande insekter och svampar. Högstubbar som är kapade vid samma tillfälle på samma plats utvecklas väldigt lika. Därför behövs ofta många högstubbar av ett trädslag.

Forskarnas tips:

  • Ställ fler högstubbar av lövträd.
  • Ställ högstubbar av bara ett eller ett fåtal trädslag per hygge. Högstubbarna gör mer nytta om vissa hyggen har fokus på lövhögstubbar och andra på barrhögstubbar.
  • Röj inte runt de högstubbar som har bohål – då får inflyttade fåglar bättre skydd. 
  • Röj gärna runt högstubbar som inte har bohål för att behålla solexponeringen under lång tid.

När du lämnar högstubbar; gör då flera av samma trädslag ... det kan skapa livskraftiga populationer.

Hänsynsytor

Hänsynsytor är trädgrupper som lämnas på hyggen. De är sällan mer än ett halvt hektar stora. Ett viktigt syfte med hänsynsytorna är att skogsarterna ska överleva hygges- och ungskogsfasen. Ett annat syfte är att tillhandahålla död ved och levande träd i solbelysta miljöer.

Forskarnas tips:

  • Om du vill gynna skogslevande arter bör hänsynsytorna vara så stora som möjligt och gärna ligga i skuggade nordlägen. Genom att ta hänsyn till topografi och vindriktning skapas vindskydd.
  • Spara gärna mindre träd i kanten av trädgrupperna för att minska risken för vindfällning. Flytta gärna in värdefull död ved, till exempel gamla och måttligt nedbrutna liggande, döda träd, i hänsynsytorna, så att de finns i skuggig och fuktig miljö.
  • För störningsgynnade arter kan en effektiv metod vara att spara (minst 10–20 procent av beståndets area) och sedan bränna.
  • Det är bra att kombinera hänsynsytor med olika typer av avsättningar på landskapsnivå, till exempel nyckelbiotoper och reservat.

Död ved

Vissa arter som trivs på död ved gillar antingen sol eller skugga, medan andra inte är så  nogräknade. För de solälskande arterna är det viktigt att skapa död ved av rätt trädslag, grovlek och förmultningsgrad. Det finns solälskande arter på alla trädslag, och död ved på hyggen utnyttjas
av delvis andra insektsarter än död ved i skogen. Detta är särskilt tydligt för björk och asp.

Forskarnas tips:

  • Lämna och kör inte sönder liggande och stående döda träd vid grotuttag och markberedning.
  • Ställ högstubbar.
  • Lämna levande träd, gärna asp och björk, som tillåts dö och stå kvar vid kommande röjningar och gallringar.
  • Frihugg jätteträd, som till exempel ek, vid gallring.
  • Uttnyttja beståndets förutsättningar med tanke på vilka trädslag som finns. Lämna inte lite av allt, utan prioritera.

Asp

Aspen gynnas av störning, och många arter är mer eller mindre beroende av aspen som föda, bo- och levnadsplats. Den är till exempel värd för minst 1 000 vedlevande arter, det vill säga sådana som är knutna till döda träd.

Forskarnas tips:

  • Prioritera stora, gamla aspar när de har bohål för fåglar eller fladdermöss.
  • För att gynna mossor och lavar – spara aspar med riklig förekomst av mossor och lavar på nordsidan. Det gäller både stora och små aspar.
  • Om du sparar mindre aspar, välj då i första hand träd som vuxit långsamt med skrovlig bark.

Öppna för mer specifik hänsyn

Forskarna är överens om att naturhänsynen gör större nytta om skogsägaren är mer specifik, men för det finns formella hinder. Lena Gustafsson, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet, efterlyser därför en mer flexibel  lagstiftning.

– I lagen och certifieringssystemen vill man att skogsägaren ska vara bra på allt. Jag tror att det är bättre att koncentrera sig på en viss kvalitet, men så får man inte riktigt göra i dag. I skogsvårdslagen finns en lång uppräkning av vad du ska spara vid avverkning. Om så sker på varenda avverkning är det inte säkert att det är den bästa lösningen.

Hon tycker också att certifieringssystemens skogsbruksstandarder är för statiska.

– Det är ett jätteproblem! Här behövs ett helt nytt synsätt. I dag motverkar standarderna förändring och den kreativitet hos privata markägare som vi efterlyser.

Smart hänsyn

Smart Hänsyn är ett tvärvetenskapligt forskningsprogram (2009–2016) med fokus på olika
aspekter av naturhänsyn. Programmet leds av SLU och finansieras av Formas, SLU och Skogforsk.

Vill du prenumerera...

...på vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.

...på Tidningen Skogsvärden?

Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.