Skogsägaren – en roll i förändring

Allt fler skogsägare bor i stan, allt fler är kvinnor och allt fler samäger. De är lite äldre men annars som folk är mest. Sannolikt kommer deras värderingar och attityder alltmer att närma sig folkflertalets.

Kerstin Westin är professor i kultur­geografi vid Umeå universitet och medverkande i forskningsprojektet Plural. När hon på 1960-talet växte upp på en gård i Vilhelmina i Västerbotten fanns där grannen Almar, som arbetade i och levde av sin skog. På så sätt representerade han en för den tiden typisk skogsägare, men nu ser det annorlunda ut, menar hon:

– När jag var liten gick skogsägaren i blåställ och var en man som hade full koll på motorsågen. I dag är skogsägare många olika saker. Gubben Almar finns inte längre. De som bor på sin fastighet och är självverksamma har nu också andra jobb. Nästan ingen lever helt och hållet av skogen, och ingen avverkar några större mängder själv. Så många som en tredjedel bor inte längre i den kommun där deras fastighet ligger, säger hon.

Fler kvinnor äger skog

Forskarna i projektet Plural har jämfört skogsägare 1990 och 2010 med hjälp av officiella register över alla svenska skogs­ägare och data över Sveriges befolkning i allmänhet. Resultaten visar att skogsägare mellan 1990 och 2010 har flyttat in till stan i samma omfattning som folk i allmänhet, att andelen skogsägare som är kvinnor har ökat med 14 procentenheter till 38,5 procent och att utbildningsnivå och inkomster har ökat mer hos skogs­ägare som bor i stan är hos dem som bor på eller nära sin fastighet.

– Skogsägarna är lite äldre än folk i allmänhet men i övrigt ungefär som alla andra, säger Kerstin Westin.

När jag var liten gick skogsägaren i blåställ  och var en man som hade full koll på motorsågen …

En annan tydlig trend är att samägandet ökar. Det syns bland annat i att antalet skogsägare ökat med 53,6 procent mellan 1990 och 2010 samtidigt som antalet privata skogs­fastigheter har minskat med drygt 6000. Hur många som samägde 1990 är inte känt, men 2010 ägde nära två tredjedelar av skogsägarna sin skog tillsammans med någon annan. Kerstin Westin tror att samägande innebär utmaningar för många skogsägare.

– Kön, ålder, utbildning och boendeort kan variera mellan delägarna och medföra att man har olika syn på skogens olika värden och på skötselstrategierna. Delägarna kan också vara olika beroende av skogen som inkomstkälla, och allt detta kan göra det svårt att komma överens om hur man ska sköta skogen.

– En lösning kan förstås vara att köpa ut varandra, men det är inte alltid så lätt eftersom skogspriserna är höga, säger Kerstin Westin.

Skogsägarna – och deras värderingar – urbaniseras

Forskarna vill ta reda på vad som händer med attityder och värderingar när skogsägarna urbaniseras. Tidigare studier visar att det inte är några skillnader mellan hur skogsägare värderar ekonomiska, ekologiska och sociala värden beroende på var de bor.

– Men det kommer kanske att förändras, säger Kerstin Westin. Attityderna förändras långsamt, och bara för att skogsägaren flyttar till stan och har högre utbildning än 1990 behöver attityden till skogen inte ha svängt lika mycket. Trots det kan man anta att skogsägare som bor i urbana miljöer värderingsmässigt på sikt kommer att närma sig icke-skogsägarna i stan.

Urbana kvinnor som är skogsägare vill i större utsträckning bevara naturvärden och sociala värden än skogsägare som är män.

Att tala om urbana värderingar och generella värderings-förändringar bland skogsägare är svårt, men enligt Kerstin Westin kan man se att den urbana delen av befolkningen alltmer betraktar landsbygden som en plats för konsumtion istället för produktion – ett ställe dit man åker för rekreation, vila och semester. En annan trend är att allmänheten, som ju i stor utsträckning bor i stan, värderar bevarande av biologisk mångfald och rekreation högre än skogsägare.

Forskningsprojektet Plural kommer att fortsätta studera skogsägarnas attityder. Redan nu kan de se vissa skillnader mellan kvinnor och män som är skogsägare:

– Urbana kvinnor som är skogsägare vill i större utsträckning bevara naturvärden och sociala värden än skogsägare som är män, men utan att sänka kraven på virkesproduktionen, säger
Kerstin Westin.

Hon menar att man skulle kunna förvänta sig att skogsägarkårens förändrade struktur skulle leda till att de ekonomiska motiven att äga skog minskar. Det syns dock inte i forsknings­resultaten – avverkningsvolymerna har ökat med 32 procent och tillväxten med 21 procent mellan 1990 och 2010.

– Troliga förklaringar kan vara att många av dem som hjälper skogsägarna fokuserar på virkesproduktionen, eller att skogsägare kan ha till synes motstridiga värderingar men ändå balansera dem – att biodiversiteten kan tillgodoses samtidigt som man håller samma produktionstakt, säger Kerstin Westin.

Text: Malin von Essen