Mer viltfoder ger bättre förutsättningar för tallen
Rätt trädslag på rätt mark är en viktig devis inom skogsbruket. På Skogssällskapets fastighet Selesjö finns mycket tallmark, men höga viltstammar gör föryngringen till en utmaning. Vi tog dit ett gäng forskare för att diskutera olika vägval i skogsskötseln.
Viltbete orsakar varje år stora ekonomiska förluster för skogsbruket i Sverige. Enligt Skogsstyrelsens beräkningar handlar det om en förlust på över 7 miljarder kronor per år, i förlorat virkesvärde och förädlingsvärde. För att hantera risken för betesskador väljer vissa skogsägare att plantera gran istället för tall, en del lägger ut foder i form av till exempel ensilage och andra lägger stora resurser på att viltbehandla all tall i betningsbar höjd. Att reducera viltstammarna förs också fram som en viktig del av lösningen.
På Skogssällskapets fastighet Selesjö i Östergötland har skogsbruket viltanpassats i 20 års tid. Mycket fokus ligger på att skapa mer viltfoder i landskapet, för att sprida ut betestrycket. Naturlig föryngring av tall används där så är lämpligt, eftersom det ger större uppslag av tallplantor som kan utgöra ett framtida bestånd. Men hur vet vi vilka metoder som har bäst effekt i förhållande till vad de kostar? För att gräva djupare i den frågan bjöd Skogssällskapet i augusti 2019 in forskare och doktorander från forskningsprogrammet FRAS (Framtidens skogsskötsel i södra Sverige) till en exkursion på Selesjö.
– I dag är det svårt att veta vilka åtgärder som har vilken effekt, eftersom djuren rör sig över så stora områden. Här tror vi att Selesjö kan passa bra för forskning om dessa frågor. Det man kan säga säkert i dag är att det – ur ett betesskadeperspektiv – aldrig kan vara negativt att erbjuda viltet alternativt foder i landskapet. Men det finns stora behov av mer forskning inom området, säger Mattias Berglund, skogsskötselchef på Skogssällskapet.
Viltanpassad röjning
En åtgärd som utförts på Selesjö är röjning av lövet i midjehöjd i tall- och granbestånden. Syftet är att minska konkurrensen, så att huvudstammarna av tall och gran i ungskogen får utvecklas, samtidigt som man behåller mycket viltfoder lättillgängligt. Men hur många björkar ska man egentligen låta stå kvar efter röjningen? Urban Nilsson, professor i skogsskötsel vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, betonade hur känsliga unga tallar är för konkurrens.
– Små tallar påverkas negativt av konkurrens från lövträd, som björk. Så jag skulle rekommendera att inte spara för mycket björk. 1000 björkar per hektar kan lämnas för viltfoder. Björkar som får mer utrymme börjar snabbt att producera mer löv, vilket gör att mängden viltfoder inte påverkas särskilt mycket av att antalet björkar minskar. Men för tallarna gör det stor skillnad, där minskar konkurrensen, säger Urban Nilsson.
Björkarna kan med fördel koncentreras till fuktiga områden som kan bli del av en framtida hänsynsyta.
Deltagarna på exkursionen var överens om vikten av att viltbehandla den unga tallskogen, och att röja bort de största tallarna. De riskerar att bli grovgreniga så kallade ”vargar”, som konkurrerar med övriga träd samtidigt som virkeskvaliteten blir låg.
Viltfoder i granbestånden
På Selesjö används samma röjningsmodell även i den unga granskogen.
– Granbestånden är utmärkta för att också producera viltfoder, så att vi kan sprida ut betestrycket och inte bara koncentrera det till tallbestånden, berättar Johan Asp, regionchef på Skogssällskapet och sedan sju år tillbaka ansvarig för skötseln på Selesjö.
Föryngring med frötallar
På en del av tallmarkerna används naturlig föryngring. En fröträdsställning lämnas, och med hjälp av markberedning får fröna de bästa förutsättningarna att gro och växa. På en av föryngringsytorna som avverkades för fem år sedan kompletterades de naturligt föryngrade tallarna med ett mindre antal tallplantor.
– Där kan vi se tydligt att de planterade tallarna har betats betydligt hårdare av viltet än de naturligt föryngrade, berättar Johan Asp.
– Det stämmer med vad forskningen visar, berättar Adam Felton, som är docent i ekologi vid SLU. Man har sett i studier att barrträdsplantor från plantskolor är mer attraktiv viltmat än naturligt föryngrade.
Fällda frötallar betas hårt
På senhösten 2018 avverkades frötallarna, och lämnades kvar under vintern.
– Vi planerar avverkningar av tall till senhösten och vintern, så att topparna kan göra nytta som viltfoder. Och vi såg tydligt att frötallarna som fälldes betats hårt, och därmed förhoppningsvis förskonat några av de unga tallarna från betning, säger Johan Asp.
Virket från frötallarna tas sedan omhand direkt på våren, så att virkesvärdet inte riskeras.
Bättre att plantera gran?
Genom att viltbehandla plantskogen och öka förekomsten av viltfoder i landskapet finns det i dag förutsättningar att odla tall på Selesjö, trots de höga viltstammarna. Men uppgiften är inte lätt, och i slutet av exkursionen ställs frågan som många skogsägare funderar över: Hade det kanske ändå varit bättre att plantera gran istället? Här är forskare och Skogssällskapets personal rörande överens: Svaret är nej.
– Min bild är att granen kan växa bra på tallmark de första 20 åren, men sen stannar den av i tillväxten, säger Johan Asp.
– I slutet av omloppstiden skulle tallen ändå ha kommit ikapp, och gått om i tillväxt, bekräftar Urban Nilsson.
TEXT: Ulrika Lagerlöf
Framtidens skogsskötsel i södra Sverige
Deltagarna på exkursionen var forskare och doktorander i forskningsprogrammet FRAS – Framtiden skogsskötsel i södra Sverige. FRAS är ett samarbete mellan Linnéuniversitetet, Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp och Skogforsk. Skogssällskapet är en av flera finansiärer till forskningsprogrammet. Läs mer om FRAS här Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..
Dela
Våra tjänster
Vill du prenumerera...
...på vårt nyhetsbrev?
Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.
...på Tidningen Skogsvärden?
Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.