Forskarens råd för att återställa naturvärden: Släpp in ljus och värme

Hur väl fungerar det att återställa ekologiska värden som försvunnit genom luckhuggning eller naturvårdsbränning? Det har forskare vid SLU i Umeå undersökt i ett projekt finansierat av Skogssällskapet.

Joakim Hjältén är professor emeritus i zooekologi vid Sveriges lantbruks­universitet, SLU, i Umeå och har jobbat med naturvårdsfrågor i skogen under nästan 30 år.

– Jag har undersökt effekterna av ekologisk restaurering, alltså hur vi kan återställa ekologiska värden som har försvunnit, och effekterna av alternativa metoder där man bedriver skogsbruk utan trakthyggen.

De har återbesökt ett tio år gammalt försök med bestånd som bränts eller luckhuggits. I ett projekt som finansierats av Skogssällskapet, med Holmen som markvärd, har de undersökt hur skalbaggar och vedsvampar påverkats av åtgärderna.

– Resultaten blev tydligast i de brända bestånden. Redan samma sommar som bränningarna genomfördes koloniserades bestånden av många brandgynnade insektsarter och de fanns fortfarande kvar året därpå. De som kommer först är vad vi kallar primärt brandgynnade. De känner av värme eller röklukt på långt håll och de trivs bäst precis under barken, i kambiet, på nyligen brända träd, berättar Joakim Hjältén.

– När vi återkom tio år senare var de flesta av de tidiga brandspecialisterna borta men artsammasättningen av skalbaggar skiljde sig fortfarande tydligt från kontrollbestånd som inte hade bränts. De arter som då var vanligare i brända bestånd är vad vi kan kalla sekundärt gynnade av brand. De lever ofta av svamp som etablerat sig i veden och kan vara gynnade av att det kommer mer ljus och värme på den döda veden, inte nödvändigtvis av att det har brunnit.

– Luckhuggning blir en mildare form av restaurering. Vid luckhuggning bevaras kontinuiteten eftersom stora delar av bestånden är orörda – epifyter som mossor och lavar kommer att i stor utsträckning vara kvar. På de luckhuggna ytorna ökar ljusinsläppet och nya arter som vill ha gamla träd men mer ljus, värme och död ved än vad det blir i en vanlig produktionsskog, kan komma in.

– Målsättningen var att åtgärderna skulle kunna genomföras utan kostnad för markägaren. Det uppnådde vi genom att använda redan avsatta frivilliga avsättningar, ta ut en del gagnvirke, särskilt gran, innan bränning och att ta vara på virket från hälften av luckorna, medan det fick ligga kvar som död ved i den andra hälften. Enligt markägaren täckte det uttagna virket restaureringskostnaderna.

Text: Lotta Möller