Maria Gardfjell (MP) och John Widegren (M) om skogen, skogsägandet och politiken

Maria Gardfjell (MP) och John Widegren (M) på Johns skogsfastighet i Östergötland. Foto: Lisa Öberg

Maria Gardfjell (MP) och John Widegren (M) är båda skogsägare men representerar två läger i den svenska skogspolitken. Foto: Lisa Öberg

Maria Gardfjell (MP) och John Widegren (M) ingår
i riksdagens miljö- och jordbruksutskott. De kan därmed påverka vilka skogspolitiska förslag som läggs fram för riksdagen. Båda är skogsägare och vi möts på Johns skogs- och lantbruksfastighet i Östergötland för att prata om skogspolitik.

– Vi är som natt och dag, John och jag, säger Maria Gardfjell.

Hon syftar på skogsägarrollen. Tillsammans med släktingar äger Maria en fastighet utanför Adak i Västerbottens inland där virkesförråden är låga och skogen växer långsamt.

– För oss är skogsbruket mest förknippat med kostnader. Virkespriserna är inte jättehöga och det gäller att få lönsamhet om det ska avverkas, säger hon.

Deras fastighet är 200 hektar med 120 hektar produktiv skogsmark. Målet är att skogsbruket ska finansiera utgifter på fastigheten och att spara värdefull natur. Den senaste avverkningen gjordes kring år 2000 och det finns skogar som aldrig varit kalhuggna och därför har höga biologiska värden.

– Det finns en nyckelbiotop på 9,8 ha och det är väldigt mycket ostticka på liggande lågor. Vi har ungskogar som växer bra, men det är låg bonitet eftersom det är delvis samma höjd över havet som fjällnära skogar. De områden som aldrig varit kalhuggna kan brukas hyggesfritt om det utvecklas bra modeller för hyggesfritt skogsbruk i norra Sverige, säger Maria.

Skogen viktig ekonomisk motor hos John

John Widegren och hans familj bor 100 mil längre söderut. De två släktgårdarna och den nyinköpta grannfastigheten ligger i trakten av Väderstad på den bördiga Östgötaslätten. Här bedriver John och hans fru aktivt skogsbruk, växtodling, nötköttsproduktion, hästverksamhet, vindkraft, hyresbostäder och jakt. De brukar cirka 800 hektar egen skog, 330 hektar för växtodling och 400 hektar naturbetesmarker.

– Vi vill ha en hög produktion såklart. Det är en viktig ekonomisk motor i vårt företag. Vi tycker dessutom att det är viktigt med höga naturvärden och att det ska kunna bedrivas en meningsfull jakt. Vi är dubbelcertifierade, har naturreservat, naturvårdsavtal och nyckelbiotoper. Vi jobbar med både trakthyggesbruk och kontinuitetskogsbruk och har bryn, ädellöv och skogsbete.

Fjällskogspaketet skulle gett boost till besöksnäringen

Maria Gardfjell och John Widegren. Foto: Lisa Öberg

Politiskt värnar John Widegren om skogsägares rätt att få göra som de vill med sitt skogsbruk. För Maria Gardfjell är en central fråga att staten ska skydda mer skog med höga värden för den biologiska mångfalden. Fjällskog till exempel. I riksdagen röstade en majoritet nyligen ned skogspropositionens förslag om att finansiera ett fjällskogspaket. Det handlade om att ersätta skogsägare för att avsätta ett sammanlagt 100 mil långt område längs fjällkedjan som har mycket höga värden tack vare att skogarna aldrig kalavverkats. Maria menar att fjällskogspaketet, förutom att skydda omistliga biologiska värden, också skulle ha skapat sociala värden i Norrlands inland.

– Det skulle ha kunnat ge en boost till besöksnäringen med vandringsleder och naturupplevelser samt för rennäringen.

John Widegren kontrar:

– Fjällskogspaketet skulle ha tagit bort möjligheten att anskaffa kapital.

Han syftar på att markägare som får sin skog skyddad visserligen får ersättning med 125 procent av marknadsvärdet, men samtidigt förlorar möjligheten att belåna sina fastigheter. Maria menar att många skogsägare trots detta hade varit
intresserade av att få sin mark skyddad.

– När pengarna till skogsproppen föll, var det ägare av 35 000 hektar skogsmark i Jämtlands län som hade kontaktat länsstyrelsen och sagt att när pengarna kommer är vi beredda att göra reservat.

– Ingen har satsat 14 miljarder på svenska inlandet i historisk tid, säger Maria.

Är det en sorg för dig personligen att förslaget röstades ned?

– Ja, jag har kämpat för fjällskogen sedan 90-talet. Fast med den politik som läggs fram om ersättningarna för skydd av fjällskog är det i alla fall möjligt för de markägare i fjällområdena som vill att få ersättning.

Maria Gardfjell och John Widegren på Johns skogsfastighet. Foto: Lisa Öberg

Här planterades gran på gammal åkermark på 1950-talet. Nu har den avverkats för att betesmarken ska kunna restaureras. Att återskapa gamla betesmarker och lövskogar är värdefullt för den biologiska mångfaldensamtidigt som gamla träd står kvar och kan ge djuren skugga. Foto: Lisa Öberg

Alla ska ha möjlighet att följa lagen

Under våren meddelade Skogsstyrelsen – med utgångspunkt från några vägledande svenska domar och domar från EU – att skogsägare behöver ta större hänsyn till fåglar och andra fridlysta arter och växter i skogen i samband med avverkning. Skogsägaren ska ha kunskap om sin fastighet och kunna visa att en planerad skogsbruksåtgärd kan utföras utan att den strider mot lagstiftningen, till exempel artskyddsförordningen.

Hur ser ni på det så kallade kunskapskravet?

– I bästa fall är markägare som John – otroligt kunniga och vet exakt vilka biotoper de har. Men markägare har olika mycket kunskap och alla ska ha möjlighet att följa lagen, säger Maria.

Hon vill att skogsägaren och staten ska ta ett gemensamt kunskapsansvar.

– Markägare borde kunna be länsstyrelsen sammanställa vilka fåglar som häckar på markerna. De kan också ha stor nytta av den gröna infrastruktur­kartläggningen som görs av länsstyrelserna och som är ett kvitto för länsstyrelserna på vilka naturvärden som finns i en region. Men tyvärr yrkade en majoritet i riksdagen nyligen på att avveckla länsstyrelsens uppdrag kring grön infrastruktur, säger hon.

Moderaterna ingick i den majoriteten och John förklarar:

– Arbetet med grön infrastruktur inskränker äganderätten och vissa kommuner tog in infrastrukturplanerna i sitt planarbete. Därför vill vi pausa arbetet med grön infrastruktur.

–Jag tycker att man ska vara försiktig med att kasta ut planeringsverktyg, säger Maria.

– Och jag tycker att det är helt orimligt att skogsägaren ska utreda varför staten ska inskränka hans grundlagsskyddade brukanderätt, säger John.

Hur tycker ni att skogsägare ska sköta sin skog?

– Som han vill, säger John.

Biologisk mångfald både miljöfråga och affärsrisk

Maria vill införa krav på ett mer naturanpassat skogsbruk som kan gå i linje med EU:s skogsstrategi.

– Man måste vara medveten om att politiska beslut som fattas på europeisk nivå påverkar marknaden. Med en internationell marknad för skogsprodukter kommer vi också att ha internationella köpkrav. Då blir biologisk mångfald både en miljöfråga och en affärsrisk, enligt World Economic Forum. Vi behöver därför bedriva ett skogsbruk som tar hänsyn till både natur och klimat. Om jag kan få betalt för att spara min skog och lagra kol i skogen, så kan det vara mitt sätt att tjäna pengar på skogen, säger hon.

– Biologisk mångfald är absolut en affärsrisk, säger John Widegren och fortsätter:

– Men det målas upp en bild av att vi har större problem med biologisk mångfald än vi har. Svenskt skogsbruk dras ofta över samma kam som andra länders skogsbruk. Men vi har ökat virkesproduktionen med en miljon kubikmeter per år sedan 1993, samtidigt som tendenserna för död ved, gamla och grova lövträd, lövträd överlag och antalet fåglar har förbättrats.

Industrin står sig slätt utan skogsägarna

När det gäller skogsägarens lönsamhet vill både Maria och John se förändring, men nu handlar deras resonemang mer om marknad och mindre om politik.

– Får man inte bättre virkespriser har skogsägarna inte råd med vare sig skogsvård, naturvård eller klimatanpassning. Det har varit för lite fokus på skogsägarna och för mycket på skogsindustrin i skogsdebatten. Lönsamheten utvecklas i värdekedjans senare led, som det ser ut nu, säger Maria Gardfjell.

– Jag är för en fri marknad och vill att det ska fortsätta vara så. Kanske krävs stimulans för att hitta nya produkter och varor från skogen. Politiken kan också verka för att sänka kostnadsläget för skogsägare genom regelförenklingar, till exempel. Sen tycker jag att industrin borde tänka mer på enskilda skogsägares lönsamhet, den står sig slätt utan skogsägarna, säger John.

Text: Malin von Essen

Om ni fick designa en svensk skogspolitik som skulle börja gälla efter höstens val – hur skulle den se ut?

Maria Gardfjell (MP):

  • Krav på ett mer variationsrikt skogsbruk genom att sätta mål för att öka andelen naturinriktat skogsbruk, hyggesfritt skogsbruk och så vidare.
  • Förebyggande arbete med bra planering, gröna skogsvårdsplaner och ordning och reda när det gäller planering för artskyddet på landskapsnivå.
  • Aktiva skogsägare som har den kunskap som behövs för att vi ska kunna uppnå miljömålet levande skogar.
  • Naturvård i den brukade skogen och skydd av de mest värdefulla skogarna.

John Widegren (M):

  • En skogspolitik som utgår från skogsägaren. I grunden är den skogspolitik vi har sedan 1993 bra.
  • Tydligare instruktioner till myndigheterna via regleringsbrev så att man säkerställer att myndigheterna verkligen jobbar efter den skogspolitik vi har sedan 1993.
  • Översyn över vilka som ska ha talerätt och får överklaga skogsägares avverkningsanmälningar.
  • Rätta till problem med Sveriges rapportering till EU om skyddad natur.
  • Inte ta mer mark ur produktion för artskyddet, men göra det möjligt att byta ut skyddade områden mot andra med högre värden.
  • Jobba starkare mot EU i skogsfrågorna.

Vill du prenumerera...

...på vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.

...på Tidningen Skogsvärden?

Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.