Panelsamtal om framtidens skogsföryngring

Plantorna och fröna som landar i jorden idag kommer att vara uppvuxen skog först om 60-100 år. Hur ska vi då kunna veta vad, när och hur vi ska föryngra – när dessutom ett förändrat klimat och nya samhällskrav kan ge totalt annorlunda förutsättningar för skogen? Vi samlade tre personer med lång erfarenhet av föryngring för att prata om kunskap, utmaningar och lärdomar inför framtiden.

– När jag läste till jägmästare var det gran, gran, gran. Idag är det annorlunda. Det handlar både om att vi arbetar med fler trädslag i produktionsskogen – som björk och ek – och en större variation i skötseln. Vi planterar löv längs vägarna, lämnar zoner för självföryngring och utformar hyggena så att de följer landskapet. Det blir en större mångfald men kräver också mer planering, säger Relika Kaer, skogsförvaltare på Skogssällskapet i Hässleholm.

Relika berättar att hon numera ofta skriver i traktdirektiven att entreprenören ska ringa henne innan arbetet påbörjas, så att de får träffas i fält och gå igenom vad som ska göras. Staffan Mattsson, skoglig verksamhetsutvecklare på Skogssällskapet, tror att komplexiteten i föryngringarna kommer att öka ännu mer i framtiden.

– Idag skapar vi mindre hyggen och lämnar mer hänsyn och fler levande träd på hyggena jämfört med tidigare. Det ställer högre krav på utförarna av markberedning och plantering, för att man ska lyckas med föryngringen. I framtiden tror jag det kommer att bli en ännu större utmaning, när vi får allt fler intressenter som ställer krav på skogsbruket, säger han.

Samhällets krav ökar

Både inom Sverige och i EU:s olika instanser debatteras skogsbruket intensivt, framförallt kopplat till klimatnytta och påverkan på den biologiska mångfalden. Men också estetiken har blivit en viktig fråga, särskilt i tätortsnära områden. Ett exempel på en åtgärd som ofta väcker starka känslor är markberedningen.

– Jag förstår det, för det kan verkligen se dramatiskt ut efter en markberedning. Samtidigt är det en viktig åtgärd för att plantorna ska överleva och få en bra start, säger Staffan.

– Men med en bra markberedning är det ju inte meningen att man ska vända upp och ner på hela marken, fyller SLU-forskaren Urban Nilsson i. Det behövs egentligen bara mineraljord i en tio centimeters radie runt plantan för att skydda mot snytbaggeskador.

Här är teknikutveckling en viktig fråga inför framtiden – hur markberedning kan ske med så liten markpåverkan som möjligt. Samtidigt förändrar klimatförändringarna förutsättningarna för planteringen.

– I norra Sverige fungerar till exempel inte markberedningsmetoden omvänd torva lika bra längre, för att det blivit för torrt, berättar Urban Nilsson. Hittills har vi sett näringen i skogen som den begränsande faktorn men i och med klimatförändringarna blir vi kanske i högre utsträckning vattenbegränsade, och det här är ett exempel på det.

Föryngringskollen visar att plantor saknas

Plantöverlevnad är ett område som diskuteras flitigt inom skogsbruket idag, och nya siffror från Föryngringskollen visar dessutom att det verkar finnas en skillnad mellan antalet satta plantor i föryngringarna och hur många som skulle ha planterats, något som väckt stor oro.

– Om resultaten stämmer kommer vi att ha många skogar som har färre än 1000 planterade träd per hektar när de väl växer upp. Det blir skog ändå, eftersom det kommer att bli ett större inslag av naturligt föryngrade träd, men det var inte det som markägaren ifråga beställde, säger Urban Nilsson.

Att många plantor inte överlever sina första år – på grund av torka, snytbaggeskador och viltbete – är en annan stor utmaning.

– De insekticider som vi hade tidigare skyddade inte bara mot snytbaggar utan mot alla möjliga insekter. Vi ser vi nu att till exempel andra vivlar och svarta bastborren orsakar skador på planterade plantor, något vi inte tidigare uppmärksammat, säger Urban.

– Här behöver vi lära oss mer om hur de mekaniska skydden fungerar, men också bli bättre på att sätta plantan i en riktigt bra planteringspunkt. Sen tror jag att frågan om plantvård är jätteviktig. Plantan kan ju ha utsatts för allt möjligt längs vägen från plantskola till skogen, som vi inte vet om. Det påverkar ju också föryngringsresultatet, påpekar Staffan Mattsson.

Urban håller med.

– Det här är en utomhussport, så att komma till 100 procents överlevnad kommer aldrig att gå, det kommer alltid att hända saker. Men jag tror att det som Staffan lyfter om planthanteringen är jätteviktigt. Vi måste plantera så vitala plantor som möjligt.

Brist på plantor och frön

Det finns dock trädslag som är tåligare än andra. Urban Nilsson säger att den ryska lärken (också kallad sibirisk lärk), som anses vara ett inhemskt trädslag i Sverige, är en riktig överlevare. Intresset för trädslaget ökar från skogsägare framförallt i norra Sverige, men utmaningen är att det saknas frön och plantor – något som gäller för allt som inte är tall och gran.

– Den infrastruktur som vi har för gran och tall när det gäller plantor och frön måste till för fler trädslag. För björk är det på gång, men det saknas för andra trädslag och här behövs investeringar, säger Urban.

Relika berättar att hon får mycket frågor och funderingar från skogsägare kring vad man ska föryngra med, och Staffan och Urban instämmer.

– Skogsindustrin i Sverige är ju till stor del beroende av barrskog idag, och även om fler markägare vill ha lövskog så vill många samtidigt ha en ekonomi i sitt brukande. Och än så länge är det barrträden som ger ekonomi, säger Relika.

– Samtidigt tror vi att björken kommer vinna mycket mark närmaste åren. Och får man bidrag för att plantera ek så kan det faktiskt konkurrera ekonomiskt med en granplantering på bördig mark, säger Urban.

Relika instämmer och påminner om att det går att få stöd.

– Det finns bidrag att söka för plantering och hägn av ek, och under mina år har alla ansökningar jag skickat in beviljats bidrag, berättar hon.

Det är på grund av betestrycket från klövvilt som hägn krävs för att få upp en föryngring av ek idag. Och detsamma gäller för lövträd i hela landet.

– Jag tycker att vilttrycket har ökat genom åren, säger Relika och får medhåll från Urban.

– Viltet verkar vara omättliga när det gäller rönn, asp, sälg och ek (RASE). Att öka mängden viltfoder i landskapet generellt är såklart viktigt, men jag ser inte att vi inom en snar framtid kommer att kunna föryngra RASE-arter utan hägn, säger Urban.

Bra om naturlig föryngring ökar

Idag står plantering för 90 procent av föryngringarna i skogen, men vid millennieskiftet utgjordes så mycket som 40 procent av naturlig föryngring. Den kraftiga minskningen tror Urban Nilsson har flera orsaker.

– Många fröträd har drabbats hårt av stormfällningar samtidigt som intresset för förädlade plantor har ökat. Dessutom får vi fler och fler distansägare, som bor långt från sin skogsfastighet. Naturliga föryngringar kräver närvaro och kunskap, så det kan bidra till att fler väljer plantering som metod idag, säger Urban.

– Samtidigt diskuteras ju hyggesfria skötselmetoder flitigt nu, och om skogsägarna nappar på det och faktiskt börjar sköta skogen mer hyggesfritt kommer nog andelen naturliga föryngringar att öka igen, säger Staffan.

Det är något som Urban Nilsson tycker vore positivt.

– Idag utnyttjar man inte potentialen för naturlig föryngring som finns på många marker. Det är också ett sätt att variera skogsbruket, och en viktig kunskap som vi behöver bibehålla så att den inte går förlorad, säger han.

Våga testa!

Avslutningsvis då – vad vill panelen ge för råd till dagens skogsägare inför framtidens föryngringar?

– Att sprida riskerna och öka variationen är de allmänna råd som vi kan ge idag, och att såklart inte plantera gran på torr mark, säger Urban. Sen behöver vi forska mycket mer på andra trädslag än gran och tall och se vilken potential de har i ett förändrat klimat beroende på ståndort, för där saknas mycket kunskap. Men som skogsägare kan man inte vänta på att kunskapen ska komma ikapp.

– Det man kan göra är ju att testa i mindre skala. Till exempel att luckhugga på en mindre yta, säger Staffan. Och att rådfråga seriösa aktörer.

– Följ med på exkursioner där det pågår praktiska försök, diskutera med din skogsförvaltare och se och lär av hur andra har gjort, säger Relika. För det är ju först om 50-70 år som vi verkligen ser resultatet av det vi föryngrar idag.

Text: Ulrika Lagerlöf